Om det ej går att läsa på de första urklippen. så får ni zomma in på verktyg (eller iconen som en skiftnyckel ) Hoppas det inte blir problem för er.
Detta är urkilpp när jag och min tjejkompis var med om en buss olycka.plus 13 barn till. Jag minns än allt var så glatt tills alla skrek och det blev mörkt!
För er som läser utan att veta vem jag är eller ja kanske inte ser att det är jag även om ni vet vem jag är :P så är det tösen med jätte smilet som visar tänderna ,och har en ljus tröja och en grön ryggsäck på sig som man ser banden av.(Även om händelsen var hemsk så när tidningen kom och ville ha med just oss var det ju speciellt så 7mån senare var det ändå att man kunde le åt en kamera. Var ju stolta att vi blev intervjuade.
Under min kurs skrev jag om just denna händelse . Hur jag mindes att det hela var, :
Från vårt klassrum(fyrornas) sprang vi mot bussen. Jag och min ”bästis” Tina skulle hem till henne och vara ensamma hemma för första gången. Bussen rullade iväg i famnen hade jag en av mina ”favo” mjukisar Lassie en collie. På ryggen min gröna skolväska. Vi satt i mitten av bussen för skolans äldsta elever hade bestämt att platserna därbak var deras . Vi sura lite men glada att snart få komma hem till Tina och leka. Hon satt vid min vänstra sida mot fönstret. Och här fanns inte bälten som hindra de busiga lekarna inte. Vi hade det första stoppet och Viktors storebror gick ur bussen . Sedan kördes det vidare vi var inte lika många i bussen idag som vi brukade. Tina och jag hade riktigt skoj på bussen. Lassie var hårt i min famn. Men plötsligt dämpades skratten och pladdret mellan eleverna till högljuda skrik jag vänder mig på bara några få sekunder från Tinas håll. Då jag känner att allt lutar att jag kommer närmare Tina utan att jag själv rör mig jag kastar mig åt andra hållet från Tina klamrar mig fast i något jag inte vet vad det är. Då allt blir mörkt. Som ur en dröm vaknar jag men det är ingen dröm. Jag är kvar i bussen. Med ett hårt tag om Lassie. Jag ser att Tina precis reser sig för att gå men vart? jag reser mig följer henne jag tittar ner på vad det är jag går på fönster VA? Jo jag trampar på skolbussens fönster jag sneglar framför mig jag ser den kvinnliga buss chauffören Eva. Som står vid det som skulle vara stora förar fönstret det var på sidan. Ut sparkat hon står där och visar ut oss hon darrar säger till mig att jag kan lämna väskan men jag vägrar jag ville inte förlora mina grejer .Hon sa att jag kommer få tillbacka dem, Men jag vägrade .Väl ute fatta jag inte var vi var .Jag går i kapp Tina tittar mig omkring ser bussen den har vält på den sidan Tina satt vid. Sen är där ett tjockt träd som ramats med stammen uppe. Jag fortsätter gå med Tina. Då ser jag de som satt längst bak två av dem blödde från munnen en från näsan. Vi är alla vid en gård de andra satt på andra sidan av huset. (ingen verka vara hemma) Allt snurrade jag fatta inte var vi var jag ville till mamma och pappa NU. Senare kom ambulanser och SOS människor. En av dem kom till oss sa att vi skulle ringa våra föräldrar. Tinas var inte hemma . Jag då mamma inte var hemma och pappa sa att han heller inte skulle vara hemma. Men jag testa att ringa. Ronald svarade en vän till familjen jag frågade efter pappa. Så snart jag hörde pappas röst brast jag i gråt. Jag hade hållit det inne så länge men inte nu. Jag hann få fram ”jag vill hem och bussen har vält” . Då tar kvinnan i de gula kläderna med SoS stämpeln telefonen i ett ryck ifrån mig. Jag skriker om jag vill prata färdigt med min pappa men hon skiter i mig. Säger var vi är sen säger hon att han snart kommer sen går hon . Skit tant. Tina och jag står i den gröna filten vi fick tillsammans. Inom kort var pappa där. Så lättad jag var jag kramade pappa i vad som kändes som en evighet . Då de talar om för hos att vi alla ska till sjukhuset i en BUSS! (jag hade inga skador alls)
